- Marken på Gullängens förskola är inte värre än resten av Sorgenfri.
Den frasen har vi fått höra några gånger nu. Dels från betraktare utifrån, men också från nyckelpersoner i etableringen av Gullängen. Idag tänkte jag granska det påståendet.
En jobbig bieffekt av vi läste alla möjliga dokument som kanske kunde röra Gullängens förskola, är att jag numera vet väldigt mycket om vilka föroreningar som kan dölja sig i marken som Elvis leker på om dagarna.
Enskifteshagen är t.ex en gammal soptipp (det är därför odlingskollektivet där odlar i lådor). På Pågens område, precis intill Gullängsparken, låg en batterifabrik förr i tiden. Med tanke på att jord och organismer rör sig och för med sig skit, samt att avloppsrören på Västanforsgatan (där Gullängen ligger) frätt sönder, är det rimligt att anta att alla gifter inte hållt sig på sin plats. Stora delar av Sorgenfri verkar helt enkelt vara gammalt industriområde som inte sanerats.
Även de delar som inte varit industri kan förtjäna en närmare titt. I den här väldigt fina bloggposten om gamla Malmö går det t.ex att se att det tidigare låg en bensinstation på Branteviks torg. Den typen av inrättningar har väl legat lite här och var och grisat ner marken. Förr i tiden var folk inte lika noga som idag med att hantera spill.
När Miljöförvaltningen bestämde sig för att inte sanera marken utanför Elvis förskola motiverades det med att barnen inte är där jämt. Det finns ju helger och lov då de leker någon annanstans. Men då leker de ju med största sannolikhet på någon annan förorenad lekplats i Sorgenfri, till exempel Enskifteshagen. Så sammanlagt blir det en hög exponering av föroreningar som bly, koppar, krom, kvicksilver och så vidare. Barn är som bekant extra känsliga och deras hälsa kan drabbas negativt. Därför är det inte helt ultimat att de rullar runt på en gammal industri-soptipp.
Eftersom vi bråkade fram en sanering av marken på Elvis förskola kommer det åtminstone finnas en ren lekplats för barnen i Sorgenfri. Men jag undrar verkligen hur det står till med resten av marken. Kanske stämmer det att all mark på Sorgenfri är lika illa som, eller värre än, marken på Gullängen. Men det är i så fall något väldigt dåligt. Det är ett skäl att sanera mer, inte tvärtom.
Det sorgliga är att det är svårt att känna förtroende för att Malmö Stad verkligen tar ansvar för att nödvändiga saneringar genomförs. Det var till exempel odlingskollektivet Mykorrhiza i Enskifteshagen som slog larm om gifterna i marken, trots att rapporten som visade att föroreningarna fanns där var flera år gammal. Miljöförvaltningen borde haft koll.
Ett annat sorgligt exempel är skolan Norra Sorgenfri, ett mögelhus som delvis byggts på mark där ett tvätteri legat. Marken sanerades inte, ångorna från marken gjorde inomhusmiljön dålig och elever och anställda mådde dåligt och fick allergiska reaktioner av att vara i lokalerna.
I både fallet med Enskifteshagen och skolan har Miljöförvaltningen och resten av Malmö Stad reagerat med förvåning, hur kunde detta hända?
Jag önskar att jag kunde vara förvånad men det känns snarare som delar i ett mönster där Malmö Stad inte på allvar tar itu med föroreningarna i Sorgenfri. Med tanke på alla storslagna planer för området: Rosengårdsstråket, Amiralsstaden och station Rosengård, är det på tiden att sätta en plan för hur Sorgenfri kan bli en giftfri zon.
Här finns ett gäng markrapporter som Malmö Stad gjort. De visar kända utsläpp, trasiga avlopp osv. Här är rapporten för Sofielunds industriområde. Har tyvärr inte funnit rapporten som Mykorrhiza hittade.
